Utvecklingen går framåt
Förra helgen var vi till några vänner och hälsade på, då läste lillan sitt första ord, BLOMMA, hon är så jätte duktig. På kylskåpet har vi bokstävsmagneter som hon brukar leka med, där skriver hon Ariel som är favorit prinsessan och sitt namn, sitt namn har hon kunnat skriva på papper sedan i vintras. För att ge henne en utmaning bad jag henne skriva Ariel först på kylskåpet och sedan gav jag henne penna och papper och bad henne skriva lika där, jag blev så stolt och tycker att hon gjorde det så jätte bra, här får ni se hur det blev
Inte illa för ett första försök vaa! Jag är så jätte jätte stolt =)
Igår var vi in på återbesöket på UL eftersom de inte hittade allt de sökte på rutin UL, läkaren tittade nu igenom allt som gick, lever, njurar, lungor, urinblåsa, hjärna, blodgenomströmning i hjärta och navelsträng, han tyckte allt såg väldigt bra ut och vi fick med oss en fin profilbild hem.
Jag börjar faktiskt få lite kalla fötter, ska jag verkligen kunna gå igenom det här igen? Sist blev det ju inte så jätte bra, lillan kom ju i v 36+2 så jag var en aning oförberedd, eftersom bm fått för sig att jag inte ville gå föräldrakurs och sedan inte hann med nästa som började så visste jag inget om smärtlindring eller hur en förlossning går till, min tredje bm under natten var en riktig ragata som var sur och grinig så jag kände mig inte ett dugg förstådd, dessutom var jag helt ensam och kände mig övergiven. När lillan väl kommit ut så satt moderkakan fast, efter 1,5 tim började de få panik och narkosläkaren var försvunnen, efter mycket om och men så fick de iaf till det men då hade jag förlorat litervis med blod, inte bra! Kvinnan som skulle sy mig slutade räkna vid 15 stygn, jag kände mig helt söndertrasad vilket jag förmodligen också var. Inte nog med det, epidural bedövningen gjorde att jag domnade bort från midjan och ner så jag kände inga krystvärkar eller kunde röra mig så jag låg i typ 10 tim på rygg och kunde verkligen inte göra nånting alls.
På grund av den massiva blodförlusten så tog det 5 dagar innan jag fick någon mjölk och de dagarna var riktigt hemska. Jag har en bild från när jag är hemma några timmar på permission, jag ringer mamma och berättar att jag är hemma, ni kan ju bedömma själva hur pigg jag ser ut.
Lillan var inte så jätte stor eller mådde perfekt, här är hon efter att vi kommit hem, min kompis sprang och köpte prematurbody åt henne så hon skulle ha något att åka hem i för alla kläder vi hade var för stora. Här har hon bodyn och prematur blöja för de i affären var för stora.
Hoppas hoppas att det blir lättare denna gång.... jag börjat ärligt talat bli skraj.
Kram på er tjingeling
Inte illa för ett första försök vaa! Jag är så jätte jätte stolt =)
Igår var vi in på återbesöket på UL eftersom de inte hittade allt de sökte på rutin UL, läkaren tittade nu igenom allt som gick, lever, njurar, lungor, urinblåsa, hjärna, blodgenomströmning i hjärta och navelsträng, han tyckte allt såg väldigt bra ut och vi fick med oss en fin profilbild hem.
Jag börjar faktiskt få lite kalla fötter, ska jag verkligen kunna gå igenom det här igen? Sist blev det ju inte så jätte bra, lillan kom ju i v 36+2 så jag var en aning oförberedd, eftersom bm fått för sig att jag inte ville gå föräldrakurs och sedan inte hann med nästa som började så visste jag inget om smärtlindring eller hur en förlossning går till, min tredje bm under natten var en riktig ragata som var sur och grinig så jag kände mig inte ett dugg förstådd, dessutom var jag helt ensam och kände mig övergiven. När lillan väl kommit ut så satt moderkakan fast, efter 1,5 tim började de få panik och narkosläkaren var försvunnen, efter mycket om och men så fick de iaf till det men då hade jag förlorat litervis med blod, inte bra! Kvinnan som skulle sy mig slutade räkna vid 15 stygn, jag kände mig helt söndertrasad vilket jag förmodligen också var. Inte nog med det, epidural bedövningen gjorde att jag domnade bort från midjan och ner så jag kände inga krystvärkar eller kunde röra mig så jag låg i typ 10 tim på rygg och kunde verkligen inte göra nånting alls.
På grund av den massiva blodförlusten så tog det 5 dagar innan jag fick någon mjölk och de dagarna var riktigt hemska. Jag har en bild från när jag är hemma några timmar på permission, jag ringer mamma och berättar att jag är hemma, ni kan ju bedömma själva hur pigg jag ser ut.
Lillan var inte så jätte stor eller mådde perfekt, här är hon efter att vi kommit hem, min kompis sprang och köpte prematurbody åt henne så hon skulle ha något att åka hem i för alla kläder vi hade var för stora. Här har hon bodyn och prematur blöja för de i affären var för stora.
Hoppas hoppas att det blir lättare denna gång.... jag börjat ärligt talat bli skraj.
Kram på er tjingeling
Kommentarer
Trackback
